Skadeproblem och fall från verkligheten

Det som gör hussvampen så ovälkommen i en byggnad är dess förmåga att snabbt förstöra trämaterial. Den kan också transportera vatten och andra näringsämnen vilket medför att den även kan sprida sig till torra delar av huset och växa på material utan näring för svampen. I många fall upptäcks hussvampen genom att golv eller tak rasar in.

En viktig förutsättning för tillväxt är förutom cellulosan i trä tillgången på kalcium och vatten. Kalk hämtar hussvampen från murstockar eller direkt från marken där även vatten hämtas. Är förutsättningen riktigt bra, trä som håller 22 grader varmt, har 20-30% fuktkvot och är vitkalkat kan mycelet växa en halv centimeter om dagen – i alla riktningar.

LÄMPLIG ANALYS: Hussvampsanalys, Rötskadeanalys, Rötskadeanalys med åldersbestämning.

För att skydda trämaterial mot fukt impregneras träet. Preparat som användes fram till 1970-talet var exempelvis kreosot och klorfenolbaserade produkter. Kreosot användes mestadels till telefonstolpar och järnvägssyllar men kan även hittas i byggnadskonstruktioner. Idag får kreosot endast användas i yrkesmässig verksamhet och kreosotimpregnerat virke får bara användas i yttre konstruktioner som kommer i direktkontakt med mark eller vatten. I kreosot förekommer en rad polyaromatiska kolväten (PAH) som är påvisat cancerogena.

Klorfenolbaserade produkter som Kp-cuprinol och serverex teknisk användes fram till 1970-talet för tryckimpregnering och som blånadsskydd. Det var exempelvis vanligt att syllar som göts in i betong eller lades direkt mot betong var klorfenolbehandlade. Om dessa syllar utsätts för fukt och mikroorganismer kan klorfenolerna omvandlas till kloranisoler. Det är ämnen som luktar starkt även i mycket låga halter och kan uppfattas som mögelliknande. Luktproblem från impregnerade syllar dyker därför oftast upp i hus byggda på 1960–70-talet.

Material som finns i närheten av det impregnerade materialet kan på grund av luktsmitta också börja lukta. Det behövs inte mycket av kloranisoler för att andra material, som exempelvis mineralullsisolering, ska få en tydlig lukt.

Vissa ämnen som förekommer i kreosot och andra luktande impregneringsmedel som stenkolstjära och slaggaska kan man analysera i rumsluft eller med riktade luftmätningar in i konstruktion. Analys kan också ske direkt från ett materialprov. Dessa kan då indikera att impregnerat material finns i byggnaden.

LÄMPLIG ANALYS: PAH, Impregneringsmedel i trämaterial.

Fuktskadade betonggolv kan orsaka skador på överliggande lim och plastmattor och ge upphov till klagomål från dem som använder lokalerna.
Fukt från betongen kan bidra till att golvlim och mjukgörare i plastmattor bryts ned varvid bland annat 2-etyl-1-hexanol och 1-butanol bildas. Dessa två ämnen tillsammans med andra föroreningar kan transporteras igenom mattan och avgå till rumsluften. De kan även diffundera ned i underliggande betongkonstruktion och lagras där under lång tid efter att fukten torkat ut. En sådan diffusion medför att även om man tar bort ytskikten och låter den frilagda ytan luftas en tid kommer flyktiga ämnen finnas kvar i betongen. Risken är då stor att de lagrade ämnena i betongen kommer att avges till rumsluften efter att man återställt golvet.

Ett vanligt sätt att åtgärda är att man enbart byter ut ytskikten på en betongplatta med limmade mattor. Detta medför ofta att klagomål återkommer i dessa lokaler då man inte utrett om underliggande betongkonstruktion är förorenad. Har man sedan bytt ut en fuktskadad tät matta mot ett mer otätt material får man ofta ännu mer klagomål än tidigare eftersom emissionerna nu kan diffundera ut i rumsluften.

2-Etyl-1-hexanol och 1-butanol är bra indikatorämnen på att alkalisk nedbrytning av lim och plastmatta har ägt rum. Genom att analysera föroreningsgraden av dessa ämnen på olika djup i betongen fås information som kan vara till god hjälp vid efterföljande sanerings- och renoveringsarbeten.

LÄMPLIG ANALYS: Betongprofil, VOC, Screen Air.

Mikroorganismer som mögel och bakterier producerar och avger flyktiga organiska ämnen till omgivningen. Det är helt naturligt och sker via deras ämnesomsättning. Ämnena brukar betecknas MVOC (microbial volatile organic compounds).

Där det finns eller har funnits fukt finns med stor sannolikhet mikroorganismer. Ett sätt att upptäcka en mikrobiellt levande skada (till skillnad från en torr, gammal mögelskada [länk till skadeproblemet Torra, gamla mögelskador på Skadeproblem och fall ur verkligheten -sida]) kan vara att mäta och analysera de ämnen som mikroorganismerna avger. Ämnen som kan indikera aktiva mikroorganismer är bland annat dimetylsulfid, isobutanol och 3-metyl-1-butanol. Dessa ämnen kan dock också avges och mätas från torra vattenlås och jäsprocesser.

Det är därför viktigt att vara medveten om att de ämnen som analyseras i luftprover inte direkt kan kopplas till hälsopåverkan. Analysresultatet kan däremot, tillsammans med andra undersökningar, användas för att indikera skador i byggnaden. Dessa skador kan i sin tur eventuellt vara orsak till besvär som upplevs i lokalerna.

Luftanalyser är indikerande analyser och därför bör analysresultat som indikerar mikrobiell skada verifieras med en mögel och bakterieanalys av materialprov. Man kan också göra en riktad luftprovtagning för att verifiera misstänkt emissionskälla.

LÄMPLIG ANALYS: 
MVOC
MVOC riktad
Screen Air
Direktmikroskopering
Odling 
Skadekontroll
Mikrobiologisk basanalys
Utökad mikrobiologisk basanalys

Att mikrobiella skador dolda inuti byggnadskonstruktioner skapar hälsoproblem för en del människor vet vi sedan länge. Nu vet vi också att hälsoproblem kan uppstå även om byggnadsmaterialet inte innehåller några förhöjda halter av levande mikroorganismer (CFU). Finns det bara en hög totalhalt kan det skapa problem för vissa människor. Med totalhalten menas både levande och döda mikroorganismer. Det räcker alltså inte att bara torka ut mikrobiellt skadat material för att bli av med problemen, döda mikroorganismer som finns kvar kan orsaka problem ändå. Om totalhalten är hög i ett materialprov bör man byta ut det angripna materialet för att få en god miljö.

En gammal skada avger oftast ingen lukt, och är den dessutom torr och dold i konstruktionen är den svår att upptäcka. Förekommer skadorna i själva byggnadskonstruktionen innebär det att sporavgivningen till rumsluften från de skadade materialen är mycket låg. Mäter man luftens innehåll av sporer där kan det hända att man inte får någon indikation på mikrobiella problem. Är skadan gammal räcker det heller inte att göra en enkel odlingsanalys av materialet eftersom mikroorganismerna inte kommer att växa till i sådant antal att man tolkar det som en skada. Det är endast analysmetoder som ger svar på totalhalten av både levande och döda mikroorganismer i provet som kan påvisa eventuella problem i byggnaden.

LÄMPLIG ANALYS: 
Skadekontroll 
Mikrobiologisk basanalys
Utökad mikrobiologisk basanalys

I inomhusmiljön finns emissioner av olika slag. Emissioner är kemiska ämnen som avges i olika mängd från olika material, verksamheter och processer. VOC är ett samlingsnamn för dessa flyktiga organiska ämnen (Volatile Organic Compounds) och de förekommer alltid i inomhusluft. Vilka ämnen och hur mycket som finns påverkas bland annat av den luft som tas in i byggnaden, emissioner från byggnadsmaterial och inredning, den verksamhet som pågår eller har pågått i byggnaden och de människor som finns i lokalen.

Ett resultat från en VOC-analys kan visa indikationer på att ett material eller en verksamhet ger ett bidrag till inomhusluften som man inte förväntar sig för den typen av lokal. Exempel på detta är:

Fuktskadade betonggolv [länk till skadeproblemet Fuktskadade betonggolv på Skadeproblem och fall ur verkligheten -sida] som kan ge alkalisk nedbrytning av lim och plastmatta. Detta kan indikeras genom högre halter av 1-butanol och 2-etyl-1-hexanol.

Bilavgaser tas in i en byggnad från t.ex.mycket trafikerade vägar i byggnadens närhet eller genom otillräcklig ventilation i garagedelen i en fastighet. Detta kan indikeras genom stora andelar av aromatiska kolväten.

Om en lokal nyligen renoverats kan man uppmäta lösningmedel och andra flyktiga komponenter från färger, spackel och limmer. Nya byggnadsmaterial kan avge lösningsmedel upp till ett halvår efter en nybyggnation eller renovering.

Det är därför viktigt att vara medveten om att de ämnen som analyseras i luftprover inte direkt kan kopplas till hälsopåverkan. Analysresultatet kan däremot, tillsammans med andra undersökningar, användas för att indikera skador i byggnaden. Dessa skador kan i sin tur eventuellt vara orsak till besvär som upplevs i lokalerna.

Man kan också göra en riktad luftprovtagning för att verifiera misstänkt emissionskälla.

LÄMPLIG ANALYS:
VOC
VOC riktad
Kemiska materialprov
Screen Air

Hussvamp (Serpula Lacrymans) är en fruktad rötsvamp som vi kan hitta i våra prover. Den kan vara ett allvarligt hot mot husets stabilitet och är oftast mycket svårsanerad. Upptäcks den sent blir det fråga om stora åtgärder, ofta i ett akut läge. Tony Tell har stor erfarenhet av hussvamp, läs hans berättelse.

En vecka före semestern hade hembygdsföreningen i en mellansvensk stad sitt styrelsemöte. Efter mötet noterade styrelseordföranden en 5cm stor vit fläck på golvet bredvid det gamla arkivskåpet. Han tog en kniv, skrapade bort fläcken, stängde därefter huset och gick på semester.

Huset, en före detta gästgivargård, är byggt i timmer med utanpå liggande panel i ett och ett halvt plan. Hembygdsföreningen har här sitt museum med gamla möbler och textilier samt sammanträdeslokaler. Efter semestern var det dags att planera höstens verksamhet. När ledarmötena klev in i styrelserummet såg de att det växte något på golvet. Sammanträdet ställdes in och kontakt togs via fastighetskontoret med Tony Tell.

Serpula	Serpulasporer

"Det hördes på samtalet att de var skrämda så dagen efter var vi på plats. Vi klev in i byggnaden och möttes av en märklig syn. Stora fruktkroppar av hussvamp - upp till en meter i diameter ñ växte på flera ställen. En växte på golvet runt murstocken, en annan hade börjat växa på en matta och upp över konferensstolarna", berättar Tony Tell

Vår gamle bekant från förra sammanträdet som ordföranden hade skrapat bort växte nu inuti arkivskåpet och höll på som bäst på att äta skåpet och dess innehåll. På flera andra håll kunde liknande fenomen ses. Överallt i rummet hade ett för hussvamp typiskt tegelrött damm av sporer lagt sig. En plan för att bekämpa svampen inleddes omgående. Först avlägsnades de kraftiga angreppen i sammanträdesrummet. Angripet virke och inventarier eldades upp. Under golvet kunde vi följa mycelet (svamptrådar) och konstatera hur svampen växte. Den hade angripit 20m2 golv i sammanträdesrummet, vuxit in i tre angränsande rum och upp i hjärteväggen. Murstocken var fuktig en meter upp och när vi knackade på putsskiktet rasade det ihop, mellan puts och mursten växte svamptrådar.

Detta var svampens kalciumkälla, enbart sanden i fogen fanns kvar. Vatten hade hämtats från marken utanför huset. Dessa mycelknippen skars av och avlägsnades liksom all annan synlig mycel. Efter detta akuta skede fortsatte vi med sporprovtagningar i andra delar av byggnaden. Den omedelbara faran var över. Nu behövdes ett kapitaltillskott för att kunna göra en mer genomgående sanering av fastigheten.

Karl Skoberne på KMS Ingenjörsbyrå AB i Blentarp fick ett uppdrag att installera mekanisk ventilation i en fastighet på grund av ett luktproblem. Huset var en tvåvåningsfastighet med infällda balkonger i taket. Ett vattenläckage vid dessa balkonger var troligen en orsak till den obehagliga lukten i lägenheten.
Vid en undersökning av fastighetens konstruktion upptäckte Karl Skoberne den sannolika källan till luktproblemen. Trämaterialet i bjälklaget var mörkfärgat och avgav samma karakteristiska lukt som järnvägsslipers. Hypotesen var att trämaterialet var impregnerat med kreosot och vid vattenläckaget hade det börjat avge starkare lukt som spred sig in i lägenheten.

Karl Skoberne kontaktade Pegasuslab för att få hjälp och en emissionsanalys på ett materialprov från bjälklaget rekommenderades. Resultatet påvisade flera ämnen som är typiska för kreosot, bland annat naftalener, bifenyl och dibensofuran.

För att undersöka ifall de ämnen som avgavs från bjälklaget även förekom i lägenheten togs luftprov. Två olika adsorbenter användes, dels Anasorb 747 för att analysera VOC och dels XAD-2 för kreosotrelaterade ämnen. De båda adsorbentrören placerades på olika förgreningar på samma pump för att förenkla provtagningen.

Resultatet visade att på Anasorb 747 kunde inget av ämnen från emissionsanalysen återfinnas. Däremot visade resultatet på XAD-2 delvis samma ämnesprofil som det impregnerade bjälklagret. Naftalener, bifenyl och dibensofuran förekom även i rumsluften.

Slutsatsen från de analyser som utförts var att bjälklaget var impregnerat med kreosot och kreosotrelaterade ämnen transporterades ut i lägenheten.

Fastighetsägaren ansåg det alltför kostsamt att riva ut bjälklaget och byta ut det mot nytt material. Istället undertrycksventilerade man golvet och därigenom förhindras att lukten från bjälklaget sprids ut i övriga utrymmen.

Ett flervåningshus från 1960-talet hade under en lång period problem med inomhusklimatet. Det var främst från två plan som klagomålen över astma och andra hälsoproblem kom. Företagshälsovården kopplades in och man gjorde VOC-mätningar som tolkades till att det var problem med mattorna. Resultatet blev att den berörda personalen flyttade ut i tillfälliga lokaler och golven sanerades. Mattorna revs ut, betonggolvet belades med ett kemiskt förseglingsskikt och vissa av rummen värmebehandlades. Totalt åtgärdades ett par tusen kvadratmeter golv på detta sätt och personalen upplevde att deras hälsoproblem försvann när de satt i sina tillfälliga lokaler. Personalen flyttade tillbaka och symptomen återkom samt att nyanställda fick hälsoproblem på arbetsplatsen. Nya konsulter inkallades och man gjorde en ny utredning där följande parametrar mättes:

• damm - normala värden
• mögel i luft - normala värden
• ventilationseffektivitet - bra värden
• VOC-profiler - inga mattproblem

Både kemister och toxikologer tillkallades men ingen hittade orsaken till problemen. Slutligen tillfrågades Pegasuslab och följande strategiska plan lades:

Steg 1: Gör en screenande mätning på partiklar och gaser i luften. Om något avviker mot det normala och förväntade koncentreras utredningen på detta.

Steg 2: Se till att utredningen mynnar ut i ett åtgärdsförslag som ska innefatta åtgärder mot funna fel. Dessa åtgärder ska sedan fungera på ett tillfredsställande sätt under en lång tidsperiod.

I mätprogrammet involverades personalen. De fick peka ut de rum där man menade att luftkvaliteten var oacceptabel. I dessa rum mätte man: VOC (flyktiga organiska föreningar) MVOC (flyktiga mikrobiella organiska föreningar), luftburna mikroorganismer, fibrer och endotoxiner. Resultaten visade att det fanns fog för misstankar om kvarvarande bakterier och mögelsvampar i golvkonstruktionen. I de rum som personalen valde ut, borrades små hål ner i sandbjälklaget och ytterligare provtagningar med avseende på MVOC från sandbjälklaget analyserade och jämfördes med rumsluft.

Resultatet blev att i flera av de rum som personalen upplevde som problemorsakande erhölls ämnesprofiler från MVOC som indikerade att det fanns mögel/bakterieskador i betongbjälklaget. Utredningsgruppen valde då ut fyra rum som av personalen fått varierande bedömning

Rum 1: utan klagomål.
Rum 2: med tidigare klagomål som åtgärdats utan nya klagomål.
Rum 3: med tidigare klagomål men som åtgärdats och fortfarande hade klagomål.
Rum 4: med tidigare klagomål men som åtgärdats och fortfarande hade klagomål.

I dessa rum gjordes fuktmätningar. Man tog ut mikrobiologiska materialprov från matta, överbetong och sand.

Resultaten visade att i rum 1 och 2 såg allt normalt ut, det var torrt (RF 49%) och knappt påvisbara mängder av mikroorganismer. I rum 3 och 4 däremot hade det ena rummet något höga fukthalter (RF 70%) och höga halter mögelsvampar, medan det andra rummet hade en dominans i sin bakterieflora av problemorganismen Streptomyces. Det är denna bakterie som vi så ofta ser tillsammans med upplevda klagomål på ohälsa.

Bakgrunden till uppdraget i augusti 1999 var att husägarna till en sommarstuga på västkusten upplevde en mögelliknande lukt i huset. Huset är levererat av en på västkusten känd husleverantör och uppfördes 1972. Då huset var grundlagd med kryprund föreföll uppdraget inte vara helt unikt. Efter ett ganska snabbt konstaterande att det förekom en unken lukt vid inträde till huset förflyttades utredningen ned till krypgrunden.
I grunden kändes också en unken lukt och man såg att det på marken (av berg och jord) låg makadam, plastfolie samt en överbetong.

På besöksdagen uppmättes en fuktkvot på 20 % i blindbotten och en mikrobiell påväxt "vitt pulver" noterades. Fukttillskottet var 1,1 g/m3 och i golvbjälklagets mitt (ca 5-7 cm upp) var fuktkvoten 17 %. Efter utförd mikrobiologisk utbredningskontroll kunde man detektera Aspergillus versicolor på såväl golvbjälkens mitt som på golvspånskivans undersida (övergolvet), halterna betecknades dock som normala.

För att kontrollera om det förekom en tydlig luftström från grunden och in till boendemiljön utfördes ett röktest genom att grunden fylldes med spårrök. Vid denna test kunde man notera att bjälklaget var ganska lufttätt på besöksdagen. Under tiden som utredningen pågår förflyttar jag mig mellan huset och bilen några gånger, vid ett av dessa tillfällen upplever jag en tydlig mögellukt i samband med att jag närmar mig huset ifrån utsidan. Vid närmare undersökning (borttagning av en panelbräda) av den tryckimpregnerade och gulmålade fjällpanelen kunde man känna en tydlig och något mer stickande lukt mögellukt.

Lukten var klart tydligare på gaveln mot sydväst där också fuktkvoten i virket var högre än på övriga sidor (20-23 %). Panelens baksida låg i direktkontakt med en förhydringspapp och väggen saknade luftspalt. På grund av tidigare respekt för tryckimpregnerat virke med mögellukt beslutades att förutom den mikrobiella kontrollen av provet utföra en kemisk materialanalys, så kallad SPMEanalys. Vid SPME-analysen kunde man detektera ett flertal mögelluktande aromatiska klorföreningar, vilka ansågs komma ifrån träskyddsmedlet som fasaden var behandlad med. Utbredningskontrollen på fasadpanelen påvisade inga högre halter mikroorganismer och saknade helt förekomst av våra vanligt förekommande problemorganismer. På grund av panelens påvisade problem togs beslut om att i första hand avlägsna fasadpanelen och bakomliggande mineralullsisolering (någon analys av denna utfördes aldrig).

Vid ett senare besök under renoveringen låg panelen i en stor hög på gräsmattan och man kunde ifrån denna hög känna en tydlig geosmin lukt. Enligt husägaren satt även lukten kvar i gräsmattan någon vecka efter det att brädhögen avlägsnats. Lukten försvann även i huset efter det att fasaden bytts ut och före det att någonting åtgärdats i krypgrunden. Efter denna utredning har jag i ett flertal fall stött på liknande problem. Konstigt nog i ett fall befann sig det behandlade virket i en uppreglad konstruktion där fuktkvoterna var så pass låga som 13-15 %, lukten var ändå påtaglig i virket. I och med analysmetoden lärde jag mig att allt som luktar mögel inte behöver vara orsakad av mikroorganismer.

Vidare förstod vi orsaken till att vi haft problem med kvarstående lukt vid sanering av tryckimpregnerat virke. Konventionella metoder för att åtgärda mikrobiella skador fungerar inte alltid på denna typ av problem.

Aromatiska klorföreningar förefaller än mer flyktiga än normala geosminlukter. Idag när vi träffar på virke som är behandlat av något slag så tar vi som regel alltid en SPME-analys på Pegasuslab. Att man även kan detektera dessa klorerade ämnen vid luftprovtagning i en så kallad PAHanalys, gör det hela än mer lätt att spåra.

Byggnaden som är ett före detta bostadshus, byggt på 1940-talet, har sex plan med en bostadsyta på 3.500 m2. Det byggdes om 1993 till servicehus men just före slutbesiktningen inträffade en brand i en elcentral i källarvåningen. Branden släcktes snabbt, men röken hann sprida sig till större delen av huset. Byggnaden sanerades och en hel del material byttes ut, bland annat ventilationskanaler med komponenter. En kort tid efter inflyttningen inträffade en omfattande vattenskada orsakad av att en koppling högst upp i huset hade lossnat från ett vattenrör. Vattnet avlägsnades hjälpligt via avloppsbrunnar i källarvåningen. Efter en tid började några personer både bland personalen och hyresgästerna få diffusa symtom som röda ögon, irriterande slemhinnor, heshet, hosta och förkylningar. Flera olika testmetoder användes för att söka reda på orsakerna till symptomen.

I juli 1995 tog dåvarande områdeschefen för Sjöbacken kontakt med mig - Bengt Johannessons Ingenjörsbyrå - för allmän rådgivning och vi beslutade att ta prover för att kartlägga eventuell mögelförekomst.

Eftersom jag kände till Pegasuslab sedan tidigare, tog jag kontakt för rådgivning. Detta resulterade i att ett antal prover togs för att lokalisera eventuell mögelförekomst och ett flertal prover visade på förhöjda värden. Vi konstaterade också att plastmattorna emitterade onormalt mycket mjukgörare.

Ett omfattande saneringsarbete påbörjades av NCC (som tidigare svarat för ombyggnaden) - golven frilades och torkades ut under flera månader och nya mattor lades in. Förnyade mätningar gav vid handen att arbetet hade givit bra resultat. Vårdverksamheten har pågått hela tiden i delar av huset jämsides med saneringsarbetet, och personalen (55 personer) har via enkäter svarat på hur de har upplevt förändringarna. Redan på ett tidigt stadium tillsatte socialchefen en referensgrupp, som hela tiden följt arbetet och beslutat om fortsatta åtgärder.

Jag vill gärna framhålla den positiva anda som har rått i gruppen, där alla parter strävat efter att göra sitt bästa för att lösa problemen. Jag vill särskilt nämna NCC i Nässjö och byggkonsulten Leif Roos, den senare som har representerat fastighetsägaren under denna prövosamma tid.

Bengt Johannessons Ingenjörsbyrå
571 66 Bodafors

Bakgrunden till uppdraget var att man i en bostadsrättsförening i Närke hade misstänkta mögelproblem i flera huskroppar. Föreningen består av 15 fristående enplanshus byggda 1990 grundlagda med krypgrund. Ventilationen består av mekanisk frånluft och tilluften genom Fresh 80- ventiler vid sidan av fönstren.

Klagomålen visade både på luktproblem och obehag i form av huvudvärk, trötthet och mycket förkylningar. Första åtgärden var en okulär kontroll av ett referenshus. Krypgrunder är kända riskkonstruktioner därför kontrollerades först statusen i grunden. Ingen avvikande lukt kunde, subjektivt, kännas. Svag mikrobiell påväxt kunde konstateras på undersida blindbotten. Inga höga fuktvärden uppmättes i grunden (januari månad) och ingen avvikelse kunde heller upptäckas på vinden. Vid konsultation med beställaren bestämdes att luftprover MVOC och VOC skulle tas i boendemiljön. Luftproverna indikerade på mikrobiella konstruktionsskador.

Detta föranledde att misstankar riktades mot bjälklaget över krypgrunden. Två stycken prover på isolering ur bjälklaget skickades till Pegasuslab för mikrobiologisk basanalys.

Provsvaret visade på höga halter av aktiva mikroorganismer och förekomsten av Aspergillus versicolor och Eurotium.

Dessa provsvar innebar att beställaren ville ha en okulär kontroll på resterande hus av vind, boendemiljö samt krypgrund och att isolering från bjälklaget på tre ställen skickas för analys. På vindarna kunde inget avvikande upptäckas.

I boendemiljön kunde det konstateras att tilluftventilerna var stängda i de flesta husen med anledning av att ventilerna var placerade vid sidan av fönstren och inte ovanför radiatorer. Man stängde helt enkelt ventilerna på grund av att golven blev kalla. När tilluftventilerna är stängda och den mekaniska frånluftsventilationen går som vanligt innebär detta att ett stort undertryck skapas i boendedelen och att luften tas från otätheter mot grund och utemiljön.

I krypgrunderna varierar höjden mellan mark och bjälklag mellan 80-130 cm med lågpunkten på mitten. På mark ligger en åldersbeständig plastfolie och grunden har ett normalt antal ventilöppningar. Blindbotten består av plywoodskivor. Mikrobiell påväxt förekommer på blindbotten i samtliga hus, främst mitt under där marknivån var som högst. Fuktkvoten i plywood och virke i grunden låg på 14-19 %.

Provsvar från Pegasuslab på de inskickade isoleringsproverna visade att flertalet av husen var mikrobiellt skadade i bjälklaget. I fyra av de femton husen kunde inga mikrobiella skador konstateras. Av analyssvaren framkom att proverna innehåller en mängd mikroorganismer. Cladosporium förekom i samtliga prover liksom Eurotium, Aspergillus versicolor och Streptomyces vilka är kända som problemorganismer och ofta förekommer i samband med "sjukahus"-symptom. Med hänsyn till 

undersökningsresultat och analyssvar lämnades följande åtgärdsförslag gällande bjälklaget över krypgrunden i de hus som var skadade.

Förutsättningarna för åtgärderna var att innehavarna skulle kunna bo kvar under tiden som åtgärderna utfördes.

• Marken utanför kantbalken bortschaktas på ett ställe till en nivå under kantbalken.
  Detta gör det möjligt att transportera material ut och in i samband mer åtgärdandet.
• Blindbotten och isolering i bjälklaget rives ut från krypgrunden.
• Bjälkar och undersida golvspånskiva fungicidbehandlas.
• Ny isolering och blindbotten monteras från krypgrunden.
• Plastfolie på mark hoprullas försiktigt och borttages ur grunden. Detta med anledning av att mycket sporer ligger på plasten. Ny åldersbeständig plastfolie lägges ut på marken.
• Samtliga ventiler till grunden sätts igen.
• Sorptionsavfuktare monteras i grunden för att säkerställa låg fuktighet och undertryck i grunden.

Marken vid kantbalken återställes.

Artikelförfattare:
Lennart Bergqvist
Munters Torkteknik AB
Karlstad

Polisen i Bollnäs fick besvär när de flyttade till nya lokaler. Med tiden blev de allt sjukare. Poliser som hade nattjour drabbades bland annat av näsblod.

Kerstin som arbetat som receptionist vid Bollnäs Polishus berättar.
- Jag var helt frisk när vi flyttade in i det nya huset. Men redan första året kände vi att det luktade mögel, berättar hon.

Huvudvärk, näsblödningar och bihåleinflammation var några av de symptom som drabbade henne och övrig personal i telefonväxeln.
- Med åren blev jag sjukare. Ibland kräktes jag hade svårt att andas, kände yrsel och trötthet. När jag försökte beskriva mina symptom på jobbet var det ingen som ville lyssna på ett fruntimmer som klagade.

Kerstin vände sig till läkare men ingen kunde berätta vad som var fel. Hon fick tabletter och diagnosen klimakteriebesvär.
- Det gick ett par år då jag försökte arbeta men jag var sjukskriven ungefär varannan vecka.

Nu var det inte bara personalen i receptionen som hade besvär, även på krimavdelningen blev man sjuk, poliser som hade nattjour drabbades av bland annat näsblod.
- Man pratade mest om den torra luften. Ventilationssystemet byggdes om och vi fick en luftfuktare, men ingen blev bättre för det. Så en dag på jobbet kunde jag plötsligt inte andas och svimmade. På akuten började man nu misstänka mögelallergi.

Kerstin tog kontakt med en läkare på Söderhamns sjukhus med erfarenhet av sjuka-hus-symptom. Testerna konstaterade förutom mögelallergi även begynnande astma och blödningar i näsa och hals. Hon sjukskrevs och arbete med att förändra ventilationssystemet i polishuset påbörjades.
- Efter en månad försökte jag arbeta igen men det gick inte alls, berättar Kerstin, som då var känsligare än någonsin och började få astmareaktioner även hemma.

När ventilationsförändringen inte hjälpte intensifierades sökningen efter källan till problemen. Man fann då kraftiga mögelskador i cafeterians tak. Saneringen fortsatte med att man rev taket och bytte ut isoleringen efter att ha gjort analyser på isoleringen och funnit mögel. Personalen mår nu mycket bättre. Även Kerstin, som nu jobbar tre tim/dag mår betydligt bättre, även om besvären finns kvar.

Pegasuslab kontaktas
När personalen i Polishuset blev sjuk stod fastighetsägaren, Byggnadsstyrelsen, inför ett stort problem Vad var det i inomhusluften som orsakade besvären? Fastighetsförvaltaren kontaktade Bengt Wessén på Pegasuslab som började jakten på mikroorganismer det vill säga mögelsvamp och bakterier.

- Förhöjda halter mikroorganismer kan påverka inomhusmiljön på två sätt. De kan vara luftburna eller sitta på större dammpartiklar. I andningsorganen avskiljs mikroorganismerna. De stora partiklarna fastnar redan i näsan medan små partiklarna når ända ut till lungblåsorna, där de kan vålla blödningar. Mikroorganismer producerar också ämnen som kan avgå i gasform. Gaserna känns oftast igen som mögellukt och kan vara ett tecken på stora mängder mikroorganismer, säger Bengt.

De första luftprovtagningarna i receptionsområdet visade ingenting utöver det normala. Fastighetsförvaltaren tog kontakt med en mögelhundsfirma där hunden gjorde klara markeringar utmed golvlisterna. Materialprov från golv och väggar analyserade men återigen utan resultat. Då gick misstankarna mot taket. Mellan under- och yttertak i cafeterian fanns det frilagda rör utan tilluftdon, d v s tilluften pressades genom undertakets isolering ut i cafeterian. Detta var inte någon bra konstruktion eftersom man på detta sätt kan få mögelväxt i undertaket som sedan sprids till inomhusluften.

- Bra ventilation är viktigt när det gäller att avlägsna mikroorganismer som i annat fall lätt sprids till rumsluften. Ventilationssystemet i Polishuset hade en osund konstruktion och var dessutom i stort behov av rengöring. I ventilationsluften, undertakets isolering och i isoleringen vid friskluftsintaget hittade vi höga halter mikroorganismer. Ventilationssystemet sanerades, men personalens problem fortsatte berättar Bengt vidare.

- På taket ovanför cafeterian såg vi senare kraftiga missfärgningar på takisoleringen. Analys av isoleringen visade på stora mängder döda mikroorganismer. Även om mikroorganismernas tillväxt har avstannat kan de med andra ord fortsätta avge ämnen som påverkar inomhusmiljön.

Mögelskador förutsätter att mikroorganismerna har haft tillgång till vatten. I Polishusets fall regnade det antagligen in under byggskedet. Bengt påpekar hur viktigt det är att hålla ögonen öppna efter fuktskador och mögelväxt.
- Gör en hygienisk kontroll innan det har gått för långt. Både för att förhindra att människor blir sjuka och för att undvika stora kostnader!
I februari byttes takisoleringen i Polishuset ut. Efter saneringen har Pegasuslab analyserat ytterligare prover som nu visar att luften är bra.

Denni Ytterholm, skyddsingenjör vid kommunhälsan i Gävle, skriver om luktproblem som var dold MVOC i ett ventilationsproblem.

Som skyddsingenjör kom jag i kontakt med ett dagis här i Gävle som hade drabbats av sjuka-hus-symptom. Huset var byggt på 1970-talet med plant tak och golv som bestod av platta på mark. Ventilation var av FT-typ med ingjutna tilluftkanaler i golvet, luften tillfördes rummen bakom radiatorerna.

Under åren hade dagiset haft vissa fuktskador men nu var allting åtgärdat, problemet idag var en diffus lukt som spridit sig i rummen. Eftersom husets takbeläggning nyligen hade bytts var första tanken att lukten kom därifrån. Misstankarna riktades uppåt men efter en okulär besiktning visade det sig att takkonstruktionen var oskadad. Då undersöktes istället golvet men inte heller där fann man några problem.

Tidigare MVOC-mätningar hade konstaterat mikrobiell aktivitet i byggnaden. När golv och tak avskrivits som källa gjordes en MVOC-mätning i ventilationssystemet med hypotesen att ett mikrobiellt kontaminerat system spred föroreningar i huset. Analysen visade på en hög koncentration av MVOC och våra antaganden visade sig vara riktiga.

Diskussionen om spridning av föroreningar i ventilationssytem är inte bara en fråga om synlig försmutsning, "smutsvikt" per areaenhet plåtkanal, utan även i sammanhanget "lätt smuts" med stora besvär som följd. Man kan inte begära att luften inomhus ska vara bättre än utomhusluften, däremot borde til

Räcker ett allmänt verkande mekaniskt ventilationssystem som botemedel mot "sjuka hus"?
Många byggnadsrelaterade sjukdomar orsakas av inomhusklimatet i fuktskadade byggnader. Eftersom ventilationen är det medel som skyddar fastigheten från invändig fukt gjordes en fallstudie på en byggnad som utsatts för omfattande mögel och bakteriell tillväxt i byggnadskonstruktionen. Genom spårgasteknik kunde rörelsemönstret av flyktiga mögel- och bakterieemitterande molekyler förstås. Identifikation samt rumslig fördelning av emissionskällor är en förutsättning för att effektiva åtgärder ska kunna sättas in mot sjuka hus.

• Ett modernt ventilationssystem med till- och frånluft visade sig vara otillräcklig för att motverka sjuka-hus-symtom hos användarna av byggnaden

Förhöjda fukthalter i byggnader kan orsakas av vattenläckage, otillräcklig ventilation och systematiska misstag under byggnadskonstruktionen. För mycket fukt leder förr eller senare till fuktskador. I Sverige är dessa skador sällan synliga. De inträffar oftast inuti själva byggnadskonstruktionen eller bakom olika typer av ytmaterial som PVC-mattor eller andra vattenångbarriärer.

Vanligtvis leder fuktrelaterade byggnadsskador till någon form av emission. Denna emission kan orsaka överkänslighet eller inducera byggnadsrelaterade sjukdomar hos personer som vistas i byggnaden.

En vanlig uppfattning är att ett välfungerande ventilationssystem är tillräckligt för att transportera bort emitterade substanser och därmed förhindra att de som vistas i byggnaden utsätts för emissioner. Men ventilationssystem är faktiskt inte konstruerade för att bota sjuka hus.

Ett vedertaget faktum hos branschfolk idag är att fuktskadade material kan behöva bytas ut. Man måste dock vara medveten om att alla delar av en byggnad inte är ersättningsbara, i vissa fall kan det vara om inte orealistiskt så åtminstone mycket dyrt.
Vad gäller offentliga byggnader, är installationen av väl fungerande mekaniska ventilationssystem en vanlig metod för att mildra effekten av emissionsprodukter från "sjuka hus". På detta sätt har många skolor i Sverige "botats". Huruvida detta är en framgångsrik metod har dock aldrig vetenskapligt fastställts (Norbäck et al, 1998). I en översiktsartikel från 1996 påpekar även Godish & Spengler att det är mycket svårt att härleda några hälsoförbättringar via ventilationsförändringar. De substanser som emitteras från fuktskadade byggnadsmaterial och mikrobiell tillväxt följer nämligen sällan luftströmmar som induceras av ventilationssystemet. De verkar istället följa lagar om diffusion och löslighet i olika kemiska ytmaterial såsom vattenångbarriärer och PVC-/linoleum mattor.

Fallstudien
Personalen på ett habliteringshem i Dalarna klagade över dålig kvalitet på inomhusluften och man uppvisade "sjuka-hus" symptom. Hälsovårdsnämnden utförde provtagningar med avseende på MVOC och resultaten ses i tabell 1. Kolumnen märk Standard anger den totala halten av de vanligaste mikrobiella flyktiga föreningarna och Brutto inkluderar förutom standardvärdet även halten 1-butanol och 2-metyl-1-propanol. Lägenheten på våning 1 uppvisade högst koncentration MVOC vilket visade på mögel- och bakteriekontamination.

Tabell 1. Koncentrationen (µg/m³ luft) flyktiga mikrobiella markörer i inomhusluften från byggnaden i fallstudien, före åtgärd.

Byggnaden består av en gammal och en nybyggd del. Den gamla delen har en källare under medan den nya vilar på en betonggrund med underliggande isolering. Undersökningen visade att det skett en mikrobiell tillväxt i masonitskivor mellan betonggrunden i den nybyggda delen och golvkonstruktionen (lägenhet vån 1). På denna provplats hade MVOC och mikrobiell biomassa hög korrelation.

(Aspergillus versicolor, Aspergillus penicilloides) i lägenhet vån 1.

Personalen tillbringade endast en liten del av sin arbetstid i den skadade delen av byggnaden men led ändå av "sjuka hus"-symptom. Symptomen dök upp även när de vistades i den gamla byggnadsdelen trots att det inte kunde påvisas någon mikrobiell tillväxt där.

Med hjälp av spårgas undersöktes ventilationssystemets funktion. Spårgas doserades vid golvnivå i lägenheten på första våningen. Spridningen av spårgasen kartlades genom provtagning vid tre platser enligt Figur 2. Det visades att det inte existerade något inre läckage i ventilationsaggregatet. Det existerade heller inte någon yttre kortslutning. Trots detta kunde spårgasen påvisas vid alla provtagningsplatser efter 10 - 15 minuter. Hallen på andra våningen nåddes först. Här uppmättes också den högsta koncentrationen. Även kontoret (mätpunkt 2 i Figur 2) nåddes av en stor mängd spårgas trots att endast tilluft fanns där. Detta är anmärkningsvärt då rummet, med tanke på ventilationssystemets egenskaper, inte förväntades nås av någon spårgas alls.

Punkt 1=Vardagsrum 1:a våningen, punkt 2=Kontor 2:a våningen, punkt 3=Hall 2:a våningen.

Intressant nog har spårgasen en relativt hög molekylvikt som är ungefär likvärdig med många MVOC, t. ex. champinjonlukt. Resultatet blev med andra ord att även om mögelkällan enbart fanns i den nybyggda delen så spred sig MVOC-ämnen därifrån till den gamla delen av byggnaden.

Detta exempel visar på svårigheterna i att peka ut emissionskällor. Det är således av yttersta vikt att en kompetent uppföljning görs på provresultat för att undvika onödiga och kostsamma åtgärder.

Redan 1988 visade Norbäck och Widström att sanering av emissionskällor gav positivt resultat i hälsoaspekter medan ventilationsåtgärder ej hade någon effekt. Detta var en undersökning där över två tusen personer deltog.
Mögel och bakteriella skador i golv är inte ovanliga i byggnader som vilar på betonggrund med en värmeisolerad golvkonstruktion ovanpå. Ett vanligt sätt att åtgärda detta är att bryta upp golvet, sanera betonggrunden och placera en fuktbarriär av polyeten av hög densitet (HD) mellan grunden och den nya golvkonstruktionen. Vanligtvis viks det tunna lagret av HD-polyeten längs kanten av ytter- och innerväggarna så att luften i konstruktionen når inomhusmiljön.

Denna metod skyddar den nya golvkonstruktionen från fukt, men löser inte problemen med den i betonggrunden bildade emissionskällan. Detta resulterar i att luktproblemet återuppstår trots den kostsamma renoveringen. Följaktligen måste man installera en golvkonstruktion med ventilerat luftintag och luftutsläpp, som kan åtgärda emissionen från betonggrunden.
De lågmolekylära luktämnen som emitteras från mögelskadat byggnadsmaterial har visats kunna penetrera tjocka lager av HD-polyeten (Ström et al, 1994). Detta betyder att ett negativt lufttryck inte är en pålitlig metod för att hindra luktspridning. Dessutom bör luftströmningen minska koncentrationen i det ventilerade golvet, så att diffusion genom HD-polyeten lagret reduceras. Om luftströmningen är för låg är risken hög att emitterade luktämnen når inomhusmiljön och att användarna av byggnaden återigen drabbas av "sjuka-hus" symptom.

Detta exempel visar att problem med inomhusmiljön sällan kan lösas med ett vanligt ventilationssystem. Inte ens ett specifikt konstruerat ventilationssystem kan förhindra oönskad luft från att nå bestämda platser i byggnaden.

Denna rapport vill vi tillägna minnet av vår kollega och vän Gunnar Eckerbom som tragiskt gick bort i förtid efter en period av svår sjukdom.

Bengt Wessén Fil.Dr. Pegasus laboratory, Uppsala, Sweden.
Lars-Olof Åkerlind Fil.Mag. AK-Konsult Indoor Air LTD, Uppsala, Sweden.
Gunnar Eckerbom Fil.Mag. Gem Tech LTD, Uppsala, Sweden.

REFERENSER
Godish, T. & Spengler, J. 1996. Relationships between ventilation and indoor air quality: A review. Indoor Air, vol.6, s. 135-145.
Norbäck, D. & Smedje, G. 1998. Sjuka hus symptom och astmasymptom i skolmiljön betydelsen av inomhusluftens kvalitet och hälsoeffekter av miljöförbättrande åtgärder.
Norbäck, D. & Widström, J. 1988. "Sjuka hus"-arbetsplatser i tre län: Förekomst och karaktärisering samt effekter av miljöförbättrande åtgärder. Hygiea, vol. 97, Nr.1.
Ström et al 1994. Quantitative analysis of microbial volatiles in damp swedish houses in Health implicationsof fungi in indoor environments. Ed. Samson, Flannigan, Verhoeff, Adan, Hoekstra.Elsevier Science B.V.