Impregneringsmedel i trämaterial
Vissa typer av impregneringsmedel kan ge upphov till dålig lukt. Exempel på sådana är kreosot, som luktar starkt av tjära, och preparat som innehåller klorerade fenoler.
Kreosot användes bland annat till telefonstolpar och järnvägssyllar. Man kan även hitta kreosotbehandlat i byggnadskonstruktioner, men det är inte lika vanligt.
Kreosot får idag endast användas i yrkesmässig verksamhet och kreosotimpregnerat virke får bara användas i yttre konstruktioner som kommer i direkt kontakt med mark eller vatten. Användningen idag är alltså mycket begränsad.
Det är inte ovanligt att syllar som göts in i betong eller lades direkt mot betong var behandlade med klorfenol. Om dessa syllar utsätts för fukt och mikroorganismer kan klorfenolerna omvandlas till en annan typ av ämnen, kloranisoler. Dessa ämnen kan lukta starkt även i mycket låga halter. Lukten av kloranisoler kan ibland uppfattas som "mögelliknande".
Exempel på klorfenolinnehållande preparat är kp-cuprinol och serverex teknisk. Kp cuprinol användes för tryckimpregnering av trä och servarex teknisk användes som blånadsskydd för nysågat virke. Dessa och andra liknande preparat slutade användas i Sverige i slutet av 1970-talet. Luktproblem från impregnerade syllar dyker därför oftast upp i hus byggda på 70-talet.
Även material som finns i närheten av de impregnerade kan lukta, då lukten lätt smittar andra material. Det behövs inte mycket av kloranisoler för att andra material, såsom mineralullsisolering, ska få en tydlig lukt.
Luktande material i byggnader som är impregnerade med kreosot eller klorfenoler bör bytas ut, och ofta även intilliggande material.
Vissa ämnen som förekommer i kreosot och andra luktande impregneringsmedel kan man analysera i rumsluft eller med riktade luftmätningar in i konstruktion. Dessa kan då indikera att impregnerat material finns i byggnaden.
|
