Bakgrunden till uppdraget i augusti 1999 var att husägarna till en sommarstuga på västkusten upplevde en mögelliknande lukt i huset. Huset är levererat av en på västkusten känd husleverantör och uppförd av samma husägare som uppdragsgivaren 1972. Då huset var grundlagd med kryprund föreföll uppdraget inte vara helt unikt. Efter ett ganska snabbt konstaterande att det förekom en unken lukt vid inträde till huset, förflyttade utredningen sig ganska raskt ned (utan förutfattade meningar) till krypgrunden.
I grunden kunde man känna en viss unken lukt, man kunde vidare notera att man på marken (berg, jord) anbringat makadam, plastfolie samt en överbetong.
På besöksdagen kunde man uppmäta en fuktkvot på 20 % i blindbotten (bärläkt). Blindbotten hade även en synlig mikrobiell påväxt ”vitt pulver”. Fukttillskottet var 1,1 g/m3 och i golvbjälklagets mitt (ca 5-7 cm upp) var fuktkvoten 17 %. Efter utförd mikrobiologisk utbredningskontroll kunde man detektera Aspergillus versicolor på såväl golvbjälkens mitt som på golvspånskivans undersida (övergolvet), halterna var ”normala”.
För att kontrollera om det förekom en tydlig luftström från grunden och in till boendemiljön utfördes ett röktest genom att grunden fylldes med spårrök. Vid denna test kunde man genom erfarenhet
notera att bjälklaget var ganska lufttätt på besöksdagen. Under tiden som utredningen pågår förflyttar jag mig mellan huset och bilen några gånger, vid ett av dessa tillfällen upplever jag en tydlig mögellukt i samband med att jag närmar mig huset ifrån utsidan. Vid närmare undersökning (borttagning av en panelbräda) av den tryckimpregnerade och gulmålade fjällpanelen kunde man känna en tydlig mögellukt (något mer stickande lukt).
Lukten var klart tydligare på gaveln mot sydväst där också fuktkvoten i virket var högre än på övriga sidor (20-23 %). Panelens baksida låg i direktkontakt med en förhydringspapp (väggen saknade luftspalt). På grund av tidigare respekt för tryckimpregnerat virke med mögellukt beslutades att förutom den mikrobiella kontrollen av provet utföra en kemisk materialanalys, så kallad SPMEanalys. Vid SPME-analysen kunde man detektera ett flertal mögelluktande aromatiska klorföreningar, vilka ansågs komma ifrån träskyddsmedlet som fasaden var behandla med. Utbredningskontrollen på fasadpanelen påvisade inga högre halter mikroorganismer och saknade helt förekomst av våra vanligt förekommande problemorganismer. På grund av panelens påvisade problem togs beslut om att i första hand avlägsna fasadpanelen och bakomliggande mineralullsisolering (någon analys av denna utfördes aldrig).
Vid ett senare besök under renoveringen låg panelen i en stor hög på gräsmattan och man kunde ifrån denna hög känna en tydlig geosmin lukt. Enligt husägaren satt även lukten kvar i gräsmattan någon vecka efter det att brädhögen avlägsnats. Lukten försvann även i huset efter det att fasaden bytts ut och före det att någonting åtgärdats i krypgrunden. Efter denna utredning har jag i ett flertal fall stött på liknande problem. Konstigt nog i ett fall befann sig det behandlade virket i en uppreglad konstruktion där fuktkvoterna var så pass låga som 13-15 %, lukten var ändå påtaglig i virket. I och med analysmetoden lärde jag mig att allt som luktar mögel inte behöver vara orsakad av mikroorganismer.
Vidare förstod vi orsaken till att vi haft problem (kvarstående lukt) vid sanering av tryckimpregnerat virke, då konventionella metoder för att åtgärda mikrobiella skador inte alltid fungerar på denna typ av problem.
Aromatiska klorföreningar förefaller än mer flyktiga än normala geosminlukter. Idag när vi träffar på virke som är behandlat av något slag så tar vi som regel alltid en SPME-analys på Pegasus lab. Att man även kan detektera dessa klorerade ämnen vid luftprovtagning i en så kallad PAHanalys, gör det hela än mer lätt att spåra.
|
|
