|
|
Denni Ytterholm, skyddsingenjör vid kommunhälsan i Gävle, skriver om takproblemet som var ett ventilationsproblem.
Som skyddsingenjör kom jag kontakt med ett dagis här i Gävle som hade drabbats av sjuka-hus-symptom. Huset var byggt på 70-talet med plant tak och golv som bestod av platta på mark. Ventilation var av FT-typ med ingjutna tilluftkanaler i golvet, där luften tillfördes rummen bakom radiatorerna.
Under åren hade dagiset haft vissa fuktskador men nu var allting åtgärdat ñ problemet idag var en diffus lukt som spridit sig i rummen. Eftersom husets takbeläggning nyligen hade bytts var första tanken att lukten kom därifrån. Misstankarna riktades uppåt men efter en okulär besiktning visade det sig att takkonstruktionen var oskadad. Då undersöktes i stället golvet, men inte heller där fann man några problem.
Tidigare MVOC-mätningar hade konstaterat mikrobiell aktivitet i byggnaden. När golv och tak avskrivits som källa gjordes en MVOC mätning i ventilationssystemet ñ med hypotesen att ett mikrobiellt kontaminerat system spred föroreningar i huset. Analysen visade på en hög koncentration av MVOC och våra antaganden visade sig vara riktiga.
Diskussionen om spridning av föroreningar i ventilationssytem är inte bara en fråga om synlig försmutsning, "smutsvikt" per areaenhet plåtkanal, utan även i sammanhanget "lätt smuts" med stora besvär som följd. Man kan inte begära att luften inomhus ska vara bättre än utomhusluften, däremot borde tilluften kunna hållas fri från anrikning och/eller nya föroreningar genom ventilationssystemet. |
|
|
|
