Skydd av Markmiljön – En Ständigt Aktuell Fråga
Av de skyddsobjekt som finns i Naturvårdsverkets (NV) modell för riskbedömning av förorenad mark (NV5976) är markmiljön en av de som debatteras mest frekvent. Målsättningen med skyddet är att endast tillåta föroreningshalter som gör att ”ekosystemet har förmåga att utföra de funktioner som förväntas inom ramen för den tänkta markanvändningen”. Två metoder för beräkning av riktvärden tillämpas i NV modellen, artkänslighetsfördelnings- resp. säkerhetsfaktormetoden, varav den första är mer kvantitativ och ställer högre krav på omfattning av ekotoxikologisk data. För de generella riktvärdena, KM (känslig markanvändning) och MKM (mindre känslig markanvändning) har NV valt riktvärdesnivåer som skall ge skydd åt 75% resp. 50% av de marklevande arterna (NV5976). Detta medför att markmiljön blir styrande skyddsobjekt för över 40% riktvärdena.
Markmiljön stod i fokus under Nätverket Renare Marks seminarium med temat ”Soil Security” den 5 Dec 2017. Kritiska frågor som kan ställas är hur ofta markskyddet är relevant (och skäligt) under byggnader och hårdgjorda ytor, på stora djup och i de fall jorden utgörs av ex fyllnadsmaterial. Dessutom är dataunderlaget för riskbedömning i flera fall begränsat, och ibland har kopplingen mellan nivå av artskydd och markfunktion ifrågasatts. En ytterligare aspekt är om samma skyddsnivå är motiverad i (stor)stadsmiljö som utanför urbana områden.
Studier av viktiga markfunktioner är ett sätt att bedöma markens skyddsvärde, och även sätta funktionerna i relation till tänkbara EBH insatser. För skydd på KM nivå anger NV att markens ekologiska förmåga inte skall begränsas vilket bl.a. omfattar markrespiration och omsättning av näringsämnen. För MKM är ambitionen mer tydligt kopplad till markanvändningen, t ex att kunna odla växter som erosionsskydd (NV5976). På ett grundläggande plan, både vid och utan förekomst av föroreningar, beror markens producerande förmåga på ett antal fysiska, kemiska och biologiska förutsättningar.
I TUFFO projektet APPLICERA vidareutvecklas en tidigare publicerad markfunktionsmodell (SF box; Volchko et al, 2014). Input till modellen är utvalda ”soil quality indicators” (SQI) vilka inkluderar fys/kem parametrar som alla är viktiga för omsättningen och upptaget av näring och vatten i jorden. Exempel är textur, organiskt kol, kvävehalt (och C:N förhållande), vattenhållningskapacitet, pH och total samt växttillgänglig fosfor. Modellen beräknar sk PSQI (potential soil quality index), ett index som beskriver markens status utan föroreningar. PSQI kan slutligen användas för bedömning om en vidare ekologisk riskbedömning (ex TRIAD modell) är motiverad.
Eurofins erbjuder både kemiska och ekotoxikologiska metoder som kan användas vid en fördjupad bedömning av markmiljön. Detta inkluderar TOC, kväve, NH4, total resp växttillgängligt fosfor (ex P-AL, Olsen, spurway och ”förrådsfosfor”) och andra näringsämnen samt textur (siktkurva). Vi tillhandahåller också tester för markrespiration och nitrifikationshämning samt ett antal terrestra ekotoxikologiska bestämningar.
Läs mer om frågeställningar kring markmiljön samt Eurofins utbud på följande länkar:
Naturvårdsverket - Riktvärden för förorenad mark
Applicera - Applicerbar metodik för platsspecifik riskbedömning av effekter på markmiljön
Ekotoxikologiska test och Bionedbrytning
Kontakta Eurofins experter för mer information
Frågor om markanalyser kan besvaras av : Patrick van Hees: tfn 010-490 8151, e-mail: patrickvanhees@eurofins.se eller Caroline Österberg : tfn 010-490 8127, e-mail: carolineosterberg@eurofins.se