Miljö & Vatten >> Nyheter - Miljo >> PFAS i vatten från avfallsanläggningar

PFAS i vatten från avfallsanläggningar

Sidebar Image

Behandling av PFAS innehållande avfall och den utlakning och spridning som kan ske från avfallsanläggningar är en fråga som har diskuterats i branschen och hos myndigheter. Detta gäller inte minst lakvatten från deponier där, i de flesta fall, dagens behandlingstekniker inte är tillräckligt effektiva. Samtidigt är kunskapen kring PFAS sammansättning, koncentrationer och flöden på anläggningarna fortfarande inte fullständig. Detta och fler aspekter tas upp i en Avfall Sverige rapport (Rapport 2018:25), som nyligen har publicerats. Författarna har samlat in data från ett antal anläggningar och olika strömmar, framförallt vatten. En generell slutsats är att det svårt att förutsäga vilka flöden inom en avfallsanläggning som uppvisar högst halter. Bland PFAS ämnen i lakvatten återfanns de perfluorerade karboxylsyrorna PFHxA, PFPeA, PFOA och PFBA i högst mediankoncentrationer  (230-480 ng/l), medan PFOS var 120 ng/l i medeltal. Gällande analysomfattning för vatten rekommenderas i första hand Livsmedelsverkets (SLV) 11 PFAS, men det påpekas att fler substanser ofta kan återfinnas. Även TOF (total organic fluorine) nämns som en analys som kan ge värdefull ytterligare information.

Mottagning och deponering av PFAS förorenade jordar är ett annat ämne som tas upp i rapporten. Osäkerheten är stor kring detta, och bara två av 18 tillfrågade anläggningarna tar idag emot förorenade jordmassor. Möjligheten till avsättning kan potentiellt påverka hela efterbehandlingen av denna grupp av föroreningar. Förutom mark är slam en annan matris som omnämns. Slam har ofta använts vid sluttäckning av gamla deponier och har även historiskt deponerats som avfall. Gällande mottagningskriterier (WAC) finns inga gränsvärden i EU för PFAS, men PFOS lyfts ändå fram i Naturvårdsverkets vägledning för parametrar som saknar lakkriterier (NV, 2017). Detta gäller i synnerhet stabilt, icke-reaktivt farligt avfall som avses deponeras i en deponicell för ickefarligt avfall (IFA). I dessa fall kan laktester bli aktuellt trots allt som en del av den totala bedömningen om avfallet anses uppfylla kraven för IFA deponi.

I augusti publicerades också BAT (best available technique) slutsater för avfallsbehandling (EU 2018/1147). Där återfinns PFOS och PFOA som två föroreningar som skall bestämmas minst två gånger per år vid utsläpp till vatten. Dock finns inga BAT-AEL (BAT associated emission levels) utsläppsnivåer angivna. Det skall också nämnas att om ett REVAQ anslutet reningsverk tar emot lakvatten är PFOS ett av de persistenta ämnen som är behövligt att mäta (Svenskt Vatten, 2017).

Mer information finns på länkarna:

BAT regler (EU 2018/1147)

Naturvårdsverket, vägledning lakkriterier

Avfall Sverige rapport 2018:25 (kostnad för icke-medlemmar)

Bedömning lakvatten REVAQ

Eurofins sökkatalog 

Eurofins tillhandahåller en bred katalog av PFAS analyser. Detta omfattar bl.a. SLV PFAS 11, större paket samt ett mindre med enbart PFOS och PFOA. En nyhet är att vi nu utökar våra PFAS22 (PLWFK) och PFAS30 (PLWAF) paket för vatten med tre PFSA (perfluorerade sulfonsyror) ytterligare: PFPeS (perfluoropentansulfonat), PFNS (perfluornonansulfonat) och PFDoDS (perfluordodekansulfonat). Detta sker utan prisändring! Dessutom introduceras ett nytt större paket för PFAS i biota, GFB30, med 32 ämnen och rapporteringsgränser mellan 0.5-1 µg/kg. Detta paket inkluderar bl.a. sju olika sk PreFOS, substanser som kan brytas ner till PFOS. Se vår sökkatalog för mer uppgifter. I tillägg kan total oxidizable precursor (TOP) analys utföras för vatten och mark/sediment. TOF bestämning kan också erbjudas, men vi ber att ni kontaktar oss för mer information.

Kontakta Eurofins experter!

Frågor om PFAS kan besvaras av Patrick van Hees: tfn 010-490 8151, e-mail: patrickvanhees@eurofins.se