Oral biotillgänglighet av tungmetaller
Vid beräkning av riktvärden för den hälskorisk som ett förorenat område kan utgöra för människor finns ett antal exponeringsvägar att ta hänsyn till. Bland dessa kan intag av jord vara av betydelse i flera fall, inte minst för barn. För de generella riktvärdena (MKM/KM) har den relativa biotillgängligheten satts till 1, det vill säga ämnet/förekomstformen i jorden antas ha samma tillgänglighet som referensubstansen som ligger till grund. Att närmare bestämma biotillgängligheten kan därför vara viktig input till en fördjupad riskbedömning och beräkning av platsspecifika riktvärden. Detta gäller inte minst bly där oralt intag är begränsande faktor för KM värdet (NV 5976).
Bestämningen utgörs av en serie av laktest som skall efterlikna den utlakning som sker i saliv (pH 6.5), magsaft (pH 1.2) och tunntarmsvätska/galla (pH 6.3). Eurofins följer den etablerade UBM (Unified Barge Method) metoden som numera även har standardiserats (ISO 17924). I enlighet med metoden redovisas två relativa biotillgängheter (% av totalhalt), gastric (saliv/mage) och gastro-intestinal (saliv/mage/tarm) samt även totalhalten av metallen. Analys av de flesta metaller som det finns MKM/KM värden för kan utföras.
För biotillgänglighetstestet är optimal provmängd 500-1000g och som minst 100g (om fin textur, annars mer). Uppdaterade beställningskoder för UBM/ISO 17924 testet är:
IY0QW måste alltid beställas och därtill läggs de metaller man önskar. Svarstid är 90 kalenderdagar. Möjlighet till kortare svarstid kan finnas. Kontakta oss i förväg innan prover skickas in för att fråga.
Mer information om beräkning av riktvärden finns i Naturvårdsverkets rapport 5976.
Kontakta Eurofins experter!
Frågor om biotillgänglighetstester kan besvaras av Patrick van Hees: tfn 010-490 8151, e-mail: patrickvanhees@eurofins.se