Pyrrolizidinalkaloider i växtbaserade produkter

Pyrrolizidinalkaloider är en grupp av kvävehaltiga föreningar som finns naturligt i ca 6 000 växter. Giftet skyddar växten mot insektsangrepp men kan i höga doser skapa leverskador hos människan. Exempel på växter som innehåller pyrrolizidinalkaloider är örter. Det finns en risk att växtbaserade produkter kan innehålla de giftiga ämnena.

Var förekommer pyrrolizidinalkaloider?

Pyrrolizidinalkaloider finns naturligt i en mängd olika växtarter över hela världen – 3% av alla blommande växter. Mer än 500 olika pyrrolizidinalkaloider och motsvarande N-oxider är kända, varav några är extremt giftiga. Halten beror på växtart och växtdel och påverkas dessutom av faktorer som markförhållanden och klimat.

Vad är relevant att analysera?

Analysen av pyrrolizidinalkaloider kan vara relevant i honung, sallader, bladgrönsaker, örter, gurkörtsoljor, foder och enligt German Federal Institute for Risk Assessment (BfR) – även i te, växtbaserade infusioner och pseudosädeslag. Foderprodukter är också av intresse eftersom växterna kan etablera sig på betesmarker. I hö- och blandprodukter tappar pyrrolizidinalkaloidier sin karakteristiska lukt.

I juli 2013 rapporterade German Federal Institute for Risk Assessment (BfR) att det i ett forskningsprojekt hittats oväntat höga koncentrationer av pyrrolizidinalkaloider i ett par växtbaserade infusioner och teprover. Koncentrationerna kan dock variera avsevärt på grund av inhomogen fördelning av pyrrolizidinalkaloider.

År 2014 rapporterade BfR också förekomsten av pyrrolizidinalkaloider i pseudokorn.

Mer information behövs för att producera en tillförlitlig och omfattande hälsoriskbedömning.

Toxikologi

De mest relevanta växterna som producerar pyrrolizidinalkaloiderna är stånds (Senecio jacobaea L.) och andra medlemmar av korgblommiga växter (Asteraceae), strävbladiga växter (Boragi officinalis) och familjen av ärtväxter (Fabaceae eller Legumi-nosae) .

Höga doser kan orsaka leverförgiftning och genotoxiska och cancerframkallande effekter har observerats i djurförsök.

Enligt exponeringsmarginalen (European Marginal of Exposure (MOE)) från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) är doser under 0,007 μg PA / kg kroppsvikt / dag troligtvis inte cancerframkallande.

Våra experter från kompetenscentret för mykotoxiner och giftiga växtalkaloider erbjuder analys av de viktigaste pyrrolizidinalkaloiderna och N-oxiderna via LC-MS / MS. Metodens omfattning omfattar alla pyrrolizidinalkaloider och N-oxider som nämns i BfR-studien för vilka referensstandarder är kommersiellt tillgängliga med LOQ från 1 till 5 μg / kg:

• echimidin och echimidin N-oxid
• erucifolin och erucifoline N-oxid
• europin och europin N-oxid
• heliotrin och heliotrin N-oxid
• indikera och indikera N-oxid
• intermedine och intermedine N-oxid
• jacobine och jacobine N-oxid
• lasiokarpin och lasiokarpin N-oxid
• lykopsamin och lykopsamin N-oxid
• monokrotalin och monokrotalin N-oxid
• retrorsine och retrorsine N-oxid
• senecionin och senecionine N-oxid
• senecifyllin och senecifyllin N-oxid
• senecivernin och senecivernine N-oxid
• senkirkine
• trichodesmine

Analyser av ytterligare pyrrolizidinalkaloider erbjuds också på begäran.

Kontakta din säljkontakt för ytterligare information eller skicka e-post på salj.livsmedel@eurofins.se